Hemsidan är under uppbyggnad

Jan-Åke Siljeström har skrivit om den stora sänkningen av Hjälmaren.

I början av 1800-talet startade en rörelse för att sänka Hjälmaren för att få mera odlingsbar jord. Man räknade med att vinna cirka 27 000 hektar jord. Årtiondena därefter började en rörelse komma igång för att sänka Hjälmarens vattennivå. Det första steget till sjöns sänkning togs vid möten i Örebro 1849. Initiativtagare var kapten Gustaf August Coyet och baron Nils Gabriel Djurklou.

Förhandlingar startade mellan jordägare och representanter för sjöfarten. Några av motståndarna till sänkningen var Örebro Stad, fiskare, rederier, Hjälmare Kanal och hamnägare. De som ville sänka var bönderna, men de var inte överens. Den första ansökningen för en sänkning 1853 avslogs av riksdagen. Även den andra som gjordes år 1864. Den tredje ansökan hade tagit hänsyn till sjöfartens intressen och då blev det bifall. I riksdagen tyckte man att projektet var vansinnigt men 1877 fick sjösänkningsbolaget ett lån på två miljoner kronor av riksdagen för att genomföra sjösänkningen.  

En plan för sänkningen hade gjorts i riksdagen 1877. Kostnaden beräknades till 4 miljoner kronor. Hösten 1879 började avtappningen. Segelleden var inte tillräckligt djup så avtappningen fick avbrytas under en tid. Sedan skedde sjösänkningen under flera år.  Alltid vid lågt vatten för att inte överbelasta Mälaren. På julaftonen 1882 hade vattennivån sänkts med 118 centimeter.

Mudderverk grävde upp segelleder. Hjälmarekanal samt Eskilstunaån sprängdes upp. Dammar byggdes och grävningar gjordes i Örebro hamn som då låg nedströms ”Stenskvalet” vid nuvarande Slussbron. Torrläggning av Kvismaren påbörjades 1878 genom en kanalgrävning. De 22 dammluckorna vid Hyndevad utanför Eskilstuna öppnades och vattnet kunde forsa ut i Mälaren. Medelvattenytan sänktes därmed med 1,4 meter. Att bygga dammar, muddra och gräva tog nästan tio år och krävde 660 438 dagsverken.

Örebro Kanal grävdes uppströms ”Stenskvalet” på södra sidan av Stora Holmen. Den sträcker sig mellan Slussen och Hamnplan och utgör en uträtning och fördjupning av Svartån. Arbetena med kanalen påbörjades våren 1886, och innebar bl.a. byggnaden av en sluss vid Skebäck. Kanalen invigdes den 24 september 1888. Under många år pågick ångbåtstrafik till och från Stockholm, samt till olika Hjälmarhamnar. Den reguljära nyttotrafiken till Örebro hamn avstannade 1957, men fortfarande trafikeras kanalen och hamnen sommartid av utflyktsbåtar och andra passagerarbåtar.

Hela sjösänkningen kostade i dåvarande värde 4 miljoner kronor att genomföra och 18 271 hektar mark torrlades. Hjälmaren och Kvismarens sjösänkningsbolag avvecklades 1992 och ansvaret övertogs av Hjälmarens vattenförbund.

Några viktiga datum:

1881–1882: Iordningställande av hamnar.

1881–1883: Arbeten i Svartån: Uppmuddring av en 2,5 kilometer lång och 25 meter bred ränna mellan Oset och Skebäck.

1878–1880: Fördjupning av segelleden genom Hemfjärden, 7,5 kilometer lång och 20 meter bred ränna.

1878: Arbeten vid Hyndevad. Regleringsdammen färdig 1883.

1879–1882: Arbeten i Eskilstunaån. Ombyggnad av ett flertal dammar och broar. Fördjupning av Hjälmare Kanal, som tidvis var avstängd för trafik.

1879–1887: En över två mil lång kanal, Kvismare Kanal, anläggs längs Täljeåns förlopp, enligt Djurklou ”den dyraste och drygaste” etappen.

Bild: Grävningen av Kvismare Kanal 1880-tal.


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *